Eilert Älskad, saknad

Mamma

Min älskade Eilert

Den underbaraste gåva som finns att få är ett barn. Jag fick fyra gåvor, fyra underbara pojkar, mina allra bästa vänner. Du var den första. Jag var 21 år, natten till den 8 april, förlossningen på BB i Karlskrona, ensam, enligt den tidens regler fick inte pappan vara med, strax efter 01,30, efter 17 timmar, äntligen, allt ont var över, en liten pojke - du. Du gjorde en tyst entré, inget skrik bara ett pip, som från en liten fågelunge.

Denna din försynta ankomst i livet var egentligen betecknande för dig hela livet. Du tog ingen stor plats. Du var en försiktig liten gosse, ängslig kan man säja, rädd att det skulle hända dig och framförallt de dina något. När du blev storebror till Matti var du fyra år. Du tog genast på dig uppgiften att skydda honom från allt som kunde vara farligt. Detta, ditt kärleksfulla och omtänksamma jag, utökades sedan till dina övriga bröder Jan och Tommy, mig och pappa och så småningom till din egen familj, Sara och dina älskade barn Julius, Pontus och Maja. Du var en fantastisk kärleksfull och omtänksam pappa.

Eilert, du var en konstnärssjäl, att skapa var, tror jag, din allra yttersta drivkraft. Redan i småbarnsåldern tog du pennan och började teckna förbluffande bra, du skapade i lera och du målade tavlor. Du hade en unik förmåga att uttrycka känslor genom bilder. Du började filma redan som 14-åring och skapade flera filmer som vann priser och visades i TV. Din förmåga att förmedla känslor i bilder och film blev det som du avslutade ditt yrkesverksamma liv med. Jag, som också hade förmånen förutom att vara din mamma, att också få arbeta tillsammans med dig de sista 15 åren, känner stor tacksamhet för detta. Du fick så mycket beröm för allt du skapade både i Sverige och för filmer som nu används i USA. Och ändå Eilert, var du aldrig nöjd med dina insatser. Det var som om du inte kunde tro att du verkligen var så bra som du var.

Jag skrev att du inte tog stor plats, men nu förstår vi hur stort tomrum du lämnar efter dig. Inte enbart hos oss dina anhöriga utan för så många andra. Du var en försynt människa som inte ville framhålla dig själv och det var inte förrän efter att du dött som vi förstod hur mycket du gjort även för andra, bland annat för att hjälpa fram unga filmare.

I de svåra stunder jag haft i livet blev du ett stöd. Din omtänksamhet och kärlek omslöt mig och gjorde mig stark. Det gör så ont i mig att inte min kärlek och min omtänksamhet räckte till för att hjälpa dig, när du blev sjuk. Men jag hoppas att du vet att jag gjorde allt jag kunde och allt du ville att jag skulle göra.

Det finns ett gammalt visdomsord som lyder “Det är med sömnen som med lyckan - Man vet inte av den förrän man vaknar ur den”. För mig kändes det som om jag aldrig mer skulle kunna bli lycklig när du dog. Och mitt liv kommer aldrig mer att bli detsamma utan dig. Du var min i 47 år Eilert. Därför finns du inom mig, i mitt hjärta, i mitt sätt att se på andra människor, på händelser, på hur man skall vara, hur man skall leva. Du finns i luften omkring mig, i vinden och i vågorna runt Torhamns udde, i solen och i trädens sus. Du finns i dina bröder och i dina barn och därför skall jag leva det liv som jag vet att du vill jag skall leva.

Jag älskar dig Eilert i evighet och vi skall ses igen!

Kram

Mamma Ann-Marie